Påfrestningarna blev stora för dem som deltog i de olika certifieringsprojekten. Dels fanns det allmänna trycket från de häftiga tidplanerna (utan vilka man aldrig skulle kunna genomfört någonting i malströmmen av ständiga organisationsförändringar), dels var det oförståelsen (och ibland kverulansen) från de många tusentals som var utsatta för förändringsarbetet (och som det gällde att på något sätt få med sig i jobbet). Till detta kom att medlemmarna i projektgruppen inte alltid var eniga om bästa sättet att tackla problemen.
Alla skaffade vi oss olika sätt att hantera dessa påfrestningar när självförtroendet eller humöret sviktade. Till stor del kunde man ju söka stöd i grupptillhörigheten men det var inte alltid som detta stöd var tillräckligt.
Gunilla Lagergren (Gunilla Lehnberg hette hon på den tiden), som agerade mycket framgångsrik “propagandaminister” för de olika projekten under en treårsperiod var speciellt utsatt genom den stora externa kontaktytan. Att hon sedan mer eller mindre ständigt befann sig på resande (för att inte säja flygande) fot gjorde inte det hela lättare.
Qunilla, som hon kallades, utvecklade sin egen metod för att stå pall för trycket. Hon gjorde allegoriska akvareller som uttryckte hennes känslor i olika knepiga situationer. Dessa bilder har ett tycke av både John Bauer och Ivar Arosenius i sig, men både stil och allegorier är helt och hållet Qunillas egna.
Figurerna i bilderna representerar nog så verkliga personer och företeelser. Att den ofta återkommande prinsessan är Qunilla själv behöver kanske inte påpekas. Övriga figurer låter vi vara gömda i historiens töcken.
Här i Qbullen återges ett urval av Qunillas kvalitetskonst med hennes egna kommentarer. Bara att klicka på en bild så kommer den upp med förklaring och allt... Och vill ni veta mera så är det bara att fråga henne: gunilla.lagergren@servanet.se
|