 |
|
|
|
Qbullen |
||
|
|
||
|
|
|
Qbullen är aktuell när man minst anar det |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||||
|
Februari |
|||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||
 |
|||||||||||||||||||
|
Qbullen Rev 8.0 Copyright |
|||||||||||||||||||
|
|
 |
|
|
|
|
|
Det första stora Certifieringsprojektet dokumenterades mycket eftertryckligt i form av en bok. Boken har dels formen av en projektkalender, dels får omgivningen och de inblandade mitt under arbetets gång uttrycka sina känslor och erfarenheter från projektet. Boken heter Tigersprånget och har använts som utbildninglitteratur i kvalitet och projektledning på universitet och högskolor. |
|
|
|
|
|
|
Men det var faktiskt mycket listigare tänkt än att bara åstadkomma en projektdokumentation... |
|
|
|
Och var kom författaren Sten Bertil Säby in? Vilken roll spelade den här bokens författare Sten Bertil Säby i projektarbetet? Ja, den uppenbara rollen är givetvis historieberättarens. En nutida Snorre Sturlasson, alltså. En som rör sig obehindrat mitt i stridens rök och dans, i slott och i koja. Fångar upp uttalanden, dikter och sanningar och sätter ihop det hela till en sammanhängande berättelse. Förhoppningsvis av värde för eftervärlden. Man skall ju dra nytta av lärdomarna från varje projekt. Det står i instruktionen för projektmodellen PROPS. Och han, Snorre, var ju rätt framgångsrik med sin Edda. Att Sten Bertil Säby även tjänat som bollplank för projektledningen står väl också ganska klart. När man leder ett så här stort projekt, med mycket folk inblandade i när och fjärran, är det viktigt att då och då kunna ta en sidoblick över slagfältet så att inte förbisedda faror närmar sig från sidan. Men huvudrollen för Säby var faktiskt mera innovativ än så. Det började med att jag i någon av åttiotalets stora managementböcker fann ett konstaterande, nästan som i en bisats. Det handlade om undersökningar som gjorts i stora och framgångsrika företag om framgångsfaktorer för större projekt. Ett av företagen hade upptäckt att gemensamt för många lyckade projekt hade varit att det funnits någon resurs som inte haft en uppenbart tilldelad uppgift. Det vill säga, någon person som "drivit runt" i projektet, pratat med intressenterna utan synbart mål, men som ändå bidragit till tvärkommunikationen. Tjänstgjort som klister i projektet, uttryckte någon det. Idén hade grott i mitt huvud i många år, den föreföll alltför intressant för att inte prövas. När nu ISO-projektet startade kom jag på att de flesta av projektets svårigheter var av ren beteendekaraktär. Detta var det idealiska tillfället för ett fullskaleprov av idén. Där hade vi Sten Bertil Säby. Och hur föll det ut? Jo, det föll ut bra. Över förväntan faktiskt. Det är svårt att säga att idén varit avgörande betydelse för projektets lyckliga utfall. Men den har bidragit. Christer Boije
|
|
|
| *Löpsedeln* *Nyheter* *Qvalitetsarbete i ett stort företag* *Brödburken* *Hur kom sig Qbullen* *Tigersprånget* *Qunilla Kvalitetskonst* *Nyhetsarkiv* *Några kvalitetsverktyg* *The Legal Stuff* |